I helgen var jag och hälsade på min faster och hennes man som bor ute på landet. Som jag tidigare har berättat i bloggen bor jag själv på landet. Men den här delen av Kungsbacka är fortfarande "riktiga landet". Eller så kan man kalla platsen för ödemarken eller glesbygden. När jag kommer till den här miljön får jag både nostalgi känsla och en avstressande känsla. Min faster och hennes familj har alltid haft katt så länge jag kan minnas. Jag blev mycket förvånad att det inte bodde kvar några katter istället hade dem en tam Fasantupp som ställde sig utanför den halvöppna glasdörren till den inglasade altanen och tiggde mat.
När du ser denna bilden så kanske du förstår vad jag menar med "riktiga landet". Tyvärr är det inte många bönder som driver sina gårdar längre med kossor. Istället finns det hästar och får mest. När jag var liten och hälsade på faster gick det kossor och betade på denna här ängen.